Vi har haft besök av en "gammal" bekant från Musettas ungdom. Chris var duktig med
valpar, pärmar och datorskrivande. Var och en i kullen har nu en snyggt designad pärm
som ska fyllas på vartefter. Tack för hjälp och sällskap!

Humla far som ett skållat troll. En så himla trevlig hund att ha med sig! Hon är en glädje i Vretstugan.
Film: 01 och 02.

Åter från Lövsjövistelsen. Det som i bästa fall skulle bli en jakt med stående hundar för ripor
i stora flockar och goda skyttar. Men så blev det inte. Upp till stugan var det en härlig höstdag
(lördag) som visade allt vackert. Flera tjäderkullar efter vägen. Och under vandringen upp mot
Lövsjön Hökuggla och Jorduggla. Och Lämmlar!

Söndag, vår första jaktdag. En dimma som gjorde det näst intill omöjligt att ens försöka jaga.
Vi delade på oss och jag släppte Musetta. Kan ni tänka er en gamling som går ut från
"Hemmet" och tappar det mesta av orienteringen. Så blev det med Musetta. Hon fick
hjälpas hem. Fyra ripor på fjällsluttningen. Inga skott, men många skrik om den förbjudna
lämmeljakten.

Måndag. En ljusare dag med gång österut. Vi gick ganska långt innan det blev fågelkontakt.
Då, när allt såg ut att lyckas, skar sig Hanson i baktassen. Mycket blod och ett långt snitt
på ovansidan av tassen. Fram med förband och Hanson beledsagades av husse och
Vretstugans Nessi med husse Hans till veterinär. Drygt två timmars gångväg och ca 15 mil
med bil. Dom återkom senare på kvällen 8 stygn rikare och 1900:- kr fattigare och hade
fått motion för flera dagar. Humla och Vretstugans Nero underhöll sig med jakt på det
mesta, som var lämmel. Dock utan att tröttas och inte märkbart bli mättare.

Tisdag. Vilodag med störtregn hela dagen.

Onsdag. Vår sista dag på Lövsjön. En storm som krävde god balans och koordination på
armar och ben för att bara klara att gå på dass. Ingen jakt. Musetta ur leken. Likaså
Hanson med tass-skadan. Och vi andra hade ingen lust.

Slutsats. Lämmelår har sina sidor. Lydnaden på hundar är A och O. Fågelträning under
kontroll innan det ska jagas på allvar. En härlig samvaro, som gav och tog.

Helgen den 20-21 augusti var det unghundsträning på fjäll. Jämtland-Västernorrlands
Vorstehklubb var den arrangerande och ansvarige. Vi var 15-17 glada och
förhoppningsfulla hundägare som startade på lördagsmorgonen i regn.

Det blev ett strilande dagsregn som gjort för test av regnkläder. Nåväl, söndagen var
desto bättre. Efter uppklarnande blev dagen händelserik. Några kullar blev "uppjagade"
och jag vet en sak: Utan stopplydnad är det bara ett fördärv med fria hundar och lösa
fåglar. Det måste vara en träning under kontroll, innan full frihet. Det är min fasta
övertygelse. Humla jobbade bra, men kunde inte hantera fåglarna. Står för löpa,
men sedan....?! Det gäller att lära sig något av det som hänt. Om nu inte ålder och
visdom står som hinder för det.

Jag har varit nere i Sörmland ett par dagar och bl. a. träffat Bosse och Barbro.
Här är filmer och bilder från "deras berg". Det är så in i vassen fint! Särskilt för
en blomälskare som jag. Titta och njut!

Jag har fått (eller tagit mig friheten att) se hur Saila (DogPoint) hjälper våra hundägare
till större framgång med sina "skyddslingar". Ett givande besök i trakten av Insjön
i Dalarna. Det blev många enkla och praktiska tips om lydnad och fortsatt träning
för stående jakthund. Här deltog bl.a. två avkommor till Pia, Nessi med husse Hans
 och Nero med Carolina och Olaf. Härligt att se Pias unga "barn" med fart och vilja.

Film: 01, 02, 03 och 04.
(Högerklicka och välj "Spara mål som..."
och titta sedan på filmerna i din egen dator.)

Här var också Humlas bror, Hanson, med Peter och Nina. Jag
tackar för gästfrihet med logi och en alldeles förträfflig matgryta!
   

Film: 05.

Pia och Humla har deltagit i bruksgrenarna, spår och vatten. Först i Svärdsjö med blandat resultat.
Humla Öppen klass (Ökl) och Pia i både Ökl och Elitklass. Pia sabbade det hela genom att löpa och
därmed få starta sist och dessutom driva med skall vid rävhämtningen i Ekl. Att driva med skall är
inte bra på ett prov i SVK. Humla fick sina 10/8 (spår/vattenapport). Hon är säker.

Åsarnas prov i bruksgrenarna gick bättre. Pia blev outstanding bästa elithund med 10/10.
Humla med sin iver och en fantastisk avlämning fick 10/10 i ökl.
Efter dagens arbete är soffan den bästa platsen för både hundar och husse.

Utställningen i Östersund blev en framgång för Musettas barn-barn Aniros Drutten.
(Han som fick di-hjälp av Musetta när han var liten valp). 

Pia fick gult kort och visades ut på direkten. Hon har för lite attribut. Men härliga valpar har hon fått!

Film: 01, 02 och 03.
(Högerklicka och välj "Spara mål som..."
och titta sedan på filmerna i din egen dator.)

Lördagen med mentalbeskrivning i Järvsö BHK. Testledare, beskrivare, figuranter och
så alla hundar. Mina två, Humla och Pia, olika i sig, men vad säger ni om skillnaden på
chiwawa och mastiff? Mentalt ganska lika starka, men vikten vid dragkampen var
absolut till mastiffens fördel.

Klicka på bilden för förstoring!

 Här fick hundarna visa dådkraft, kampvilja och lugn för att förenkla det hela. Och efter
skrämseln kunna avreagera snabbt. Pia är en mycket bra hund i det sammanhanget. Ni
ser hennes protokoll och kan kanske jämföra med någon annans. Annars blir det svårt
att förstå resultatet. (Jag klarar inte att få en kopia av protokollet som är lättläst.)

Film: 01, 02, 03, 04, 05, 06, 07 och 08.
(Högerklicka och välj "Spara mål som..."
och titta sedan på filmerna i din egen dator.)

Att ha hund i "svängen" tar tid och pengar. Snart kommer Statoil med sina
gratulationer igen och miljöpartiet med sina hot, men tack för skattepengar. 
Lev väl och tack för allt regn som livar upp.

Ett gott gäng (Jonas, Ove, Olav och Carolina, domare Bo Wallin, Anna och jag) kom
på fredagen och hade fint väder med oss. Marius från Elverum i Norge kämpade på
och var nästan där på fredagen. Han kom fram efter tolv och vi var uppe för att välkomna
honom. En miss gjorde att han inte kom åt sin husnyckel, utan "fick" sova i bilen. Som norsk
vildman klarade han det utan synliga skador.

 Lördag den 7:e maj.
Uppe med tuppen. Frukost i vandrarhemmets stora matrum. Start med "mönstring" av
hundarna klockan nio.

   
En gäst från Östra, Cecilia Ungerstedt med sin strävhårshane, fick börja uppvisningen.

Därefter Pia, Humla och Musetta med Christer som visare.

Sedan Gnista med Jonas.

Gino med Ove.

Tico med Bosse.

   
Marius med Aisy.
Film: 01 och 02.

Kiro (barn-barn till Musetta) med Jerry.
Film: 03.

Hans majestät (bror till Humla) med Peter.

   
Och till sist, men bäst, var Alf v Nordfelder-Hof, ägare Rutger Lindahl.
Film: 04 och 05.

   
 Och dessa hundar beskrevs sakligt och ingående av Bosse Wallin och Bertil Lundgren.

Valparna Nero och Nelson  fick till sist föras fram och bedömas av publicum och slutligt
av de auktoriserade domarna. Allt för att informera och sprida kunskaper.
Film: 06 och 07.

Att få se alla så olika hundar från samma "träd" visar att vorsteh
är en Europe med många ansikten över hela kroppen.

 
Film: 08, 09 och 10.

 Söndag den 8:e maj.
En sen kväll med grill och drycker fick söndagen att plana ut lite. Unghundarna fick spåra,
prova apport och träna passivitet. Alla var nog lite passiva. Jag kan ju skylla på ålder och så....
Med andra ord: Det räckte.

En härlig samling hundägare som är härliga att se och höra. Ska det bli en träff nästa år? Orkar jag då?