Nu är det bekräftat att Rosso har fått ett hem att leva i och med. Familjen Halvasson
i Sveg är dom som blivit dom "lyckliga". Rossos vänlighet och mjuka sinnelag blev
det som fick ersätta ett långhår. Och det med ackuratess. Snyggt ord de där va?

Rosso blev sista valpen att lämna Vretstugan, 10 veckor gammal.

Nu var det dags för avhämtning igen. I måndagsdiset kom
familjen från Gävle för att hämta sin Ramses.

Pia har kommit i tagen och ser valparna som unghundar nu. Hon leker
med dom som hon gjorde med sin egen Nimrod en gång i tiden.

Nu kom i alla fall Ricko till rätt ställe, Jämtland. Efter granskning
och vånda blev det han. Ricko är bara att gratuleras.

Film: 01 och 02.

En ny omgång "hämtare". Alla glada, förhoppningsfulla, trevliga och nyhundägare.
Som vanligt med en glädje och värme som överförs till mitt hjärta och min själ.

Hämtarna avlöste varandra och trängdes vänligen i köket med hundar, kaffe, the,
köttbullar, smör, bröd, äppelmos, mjölk och allehanda pålägg. God stämning!
Och en valp tingad ur Pias nästa kull.

Nu väntar söndagen med en intresserad hanhundssökare och måndag
med hämtning av Ramses.

Det är en mycket trivsam tid. Och att förbereda Vretstugeträffen. Det verkar
bli många som kommer och bara det kan ju ge en hjärtknip.

Det handlar mycket om valparnas matersättning och hur dom växer och utvecklas.

Film: 01, 02, 03, 04 och 05.

Aprilväder och soldyrkan.

Film: 06 och 07.

Första bilfärden utan några som helst protester. Till veterinären ca 7-8 mil enkel väg.
När jag öppnade bakluckan sov dom gott. Inga anmärkningar vid besiktningen.

Ramses. Raska. Razzla. Rita. Rusa.

Ranka. Rasken. Rebell. Röjja. Rysta.

   

Vänlighet och glädje!

   

Film: 08.

   

Upptrappning av skogsträningen.
En första känsla av skog och sedan den riktiga, första utflykten.
Så härligt glada och friska valpar.

   

   

   

Film: 09, 10, 11, och 12.

Vretstugans Raska har fått sitt hem i Östergötland.

   

Jag är uppe en eller två gånger på natten för att ta hand om bajsande valpar.
Och morgonstund har guld i mun?? Inga svårigheter att vakna upp med
skrammelkonserten i öronen. Och jag som är ljudallergisk!

Film: 13.

 

Rebell har bytts ut mot Rosso. Så nu är gamla Rebell, som nu alltså heter Rosso, till
allmänhetens granskning och eventuellt köp.

Besöket här av Fredrik och Emelie gav det resultatet att Rebell byttes ut mot Rosso, som
då kom att bli Rebell. Ungefär som "Lea byttes ut mot Rakel, har ni hört på fan", som i Ruben
Nilssons dikt. Det är härligt med glada och nöjda besökare.

Film: 01.

Glädjebesökare var också Ramses ägare, Petra och Håkan.

Film: 02 och 03.

En fikapaus med äppelmos, mjölk och smörgås passade alla. Och Björks
falukorv passar så bra till äppelmos. Absolut något för kockmästaren att prova.

Utevistelserna blir inte långvariga, för det är kallt och blåsigt. Trappan är svår
nedför, men skaplig att ta sig uppför. Träning ger färdighet när viljan finns.

Aprilväder med svarta moln som ger kornsnöbyar. Och R-kullen visade klart att
dom ville ut och kolla vädret. Gårdagens utflykt gav lust till nya försök. Inte så
långvarigt, men viljan fanns hos alla.
Film här!

Och på tal om glädje!! Här kom på lördagen Razzlas familj på besök. Det var glädje
det! Och mitt hjärta sväller och förblöder nästan när jag får vara med om det här. Se
och njut med oss när ni ser bilderna och filmerna. ( Det är många bland mina
valpköpare som ger/givit mig samma glädje.)

Och trots minusgrader blev det premiär för R-kullens besök ute. Ni ser att det inte
bara är Razzla som är på hugget.

Nu fortsätter jag i galenskapen och ser fram emot ännu en vecka.

En sak som jag förstår nu är att det inte alls är ovanligt att "ta bort" valpar som inte
riktigt passar in i rasstandarden och/eller i det egna avelsmålet. Att inte försämra
uppfödningens image och rykte. Det handlar inte bara om flerfärgade då.

Ännu en vecka har gått. Allt går så fort och lätt. Det tycker jag faktiskt. Jag är uppe
på nätterna när valparna säger till om att vilja ut och bajsa. Jag är inställd på att vakna.
Det blir som barnas mor på den tiden när modern skötte småbarnen. Numera är det
nog någon form av krav på annat vårdnadssystem.

Vi har kommit halvvägs till "leverans". Valparna är fyra veckor. Och som vanligt
blir jag lika överraskad över hur fort dom utvecklas. Nu är det fullt språng på
stadiga ben. Hörsel och syn fungerar skapligt.

I natt var jag uppe vid fyratiden för första gången. Då skulle dom ut å bajsa.
Fast Humla var där inne.

Det ÄR mer arbete med 12 bajsare. Kanske som skillnaden mellan att ha
tvillingar och fyrlingar? Och jag har snart fått mina att växa ifrån mig.

Om det blir varmt, ordentligt varmt ute, ska jag försöka få ut dom på trappen.
Frisk luft är ju så nyttigt.

Film: 01, 02, 03 och 04.

En fundering nu efter tre-färgarhistorien. Från SVK-håll har jag nu hört att denna
blandras (strävh vorsteh) som vi har, kan visa upp så många dolda sidor. Ja, jag
har kallat rasen för en "europe´" Det är endast rashygienisterna som hoppas på
en enformig ras. Och det kan den kanske bli med tiden.

Nu finns det mer eller mindre praktiska utseende inom rasen. Och skönhetsideal.
Precis som TV-reklamen gör gällande för oss människor, kvinnor, flickor. Och
ung män. Jag blir lite vågad där i mitt uttalande.

Nu väntar jag på första valpspekulanten från Norge. Det blir säkert bra.

Valparna har hunnit bli tre veckor. Stadiga på benen och de har börjat se och höra.
Fast mat i form av köttfärs (svenskt ursprung) och uppblötta valpknuttar (Eukanuba).

Rumba har bytt namn till Razzla och fått sin hemadress i Bispgården.
Och titta på No 10, Rasken, vilket charmtroll! Hur kan man diskvalificera
en hund med sådant utseende?

Snart kommer ännu en familj för att se ut sin nya familjemedlem. Hur det går
och vem det blir kommer i nästa nummer av "Nyheter".

Det har hänt ett missöde med R-Kullen. Humla är bärare av en gen som kan ge
trefärgade avkommor. Under förutsättning att även fadern bär på anlaget.

Färgen, som inte är godkänd, visar sig bl.a. som ljusbruna fläckar ovan ögonen.
Som på en stövare eller Gordonsetter eller kl münsterländer.

Jag vet att Humlas mormor har en syster som nedärvt anlaget i en av tre kullar.
Alltså borde hon och hennes syskon kunna vara bärare.

Humlas mor, som tagits ur avel, är också bärare.

Jag har inte varit tillräcklig informerad om detta, men det brukar vara så att brister
inte gärna offentliggörs. Däremot är det lättare att tala om andras fel och brister.

Nu skickar jag detta brev till de närmats berörda och lägger sedan ut det på min
hemsida. Jag gör detta för att informera.

Humla ska inte användas mer i avel.

När det gäller flerfärgade ( Tan- färgade) valpar beror det på en gen för just
detta. Färgen ger utslag om både fader och moder bär på genen.

Humla har fått en kull, R-kullen, med tre valpar som visar tan-tecken. Ljust
bruna hårpartier och en ljusbrun fläck ovanför ögat. Som bl .a. en del stövare
har och t.ex. Gordonsetter.

Denna färgavvikelse är diskvalificerande vid utställning. Precis som tandfel,
bettfel, kroksvans, mm.

Hur många valpar som föds med denna färg vet jag inte och jag tror ingen
annan heller vet. I Sverige är det inte tillåtet att "ta bort" dessa valpar. Och
hur det är i rasens hemland Tyskland blir bara spekulationer.

Hälften (50%) av kullen har inte ärft genen och är helt fria från genen. 25%
av kullen visar färgfelet och 25% bär genen utan att visa det. Det går i dag,
utan gentest, inte att säga vilka som är fria och vilka som är bärare.

Att en kull föds med trefärgade valpar är nog mer sällsynt än att vinna högsta
vinsten på Lotto.

Nu avslutar jag med att meddela, att de som redan bokat sina valpar INTE
på något sätt haft önskemål om återbud.

Humla far runt med sin lätta kropp och juvren skvimpar i takt med galoppen. Valparna
har blivit två veckor och ögonen blänker som springor i deras rynkiga ansikten. Det är
verkligen något att glädjas över. Ja, inte rynkorna utan springorna. Annars har jag
personligen inget emot rynkor.

Det har varit valpintressenter här och Rebell har sin ägare i Edsby-trakten. Rasken är
sedan länge bestämd till Kramfors.
En Rusa till Luleå och en Röjja ska till Sala-Avesta. En brunskimmel-tik ska heta Razzla.
Sedan är de övriga inte helt bestämda.

Håll till godo med bilder och filmer på R-Kullen. Den här gången är dom fotade
inomhus med lite sämre belysning, men dom trivdes bättre så.

Nu när valparna är en vecka är det dags att visa upp dom enskilt i bild och film.

Nu har det hänt mycket ! Humlas valpar, Vretstugans R-kull, har blivit en vecka.

Humla fick mjölkstockning, men tack och lov så ordnade det sig med snabb insats
och hjälp av Rutger, min veterinär. (Han med Alf vom Nordfelder-Hof) Jag har sett
hur ett sprucket och sjukt juver ser ut. Hemskt!! Plus att tiken inte kan dia sina
valpar! Nu gick det bra för oss. Det var värt att firas!

Valpningen avklarad. Ett helt fotbollslag med en på avbytarbänken, 12 stycken!
Sju tikar och fem hanar.

Jag hade mina aningar att det skulle vara på gång, men fyra dagar före beräknad
dag va inte så troligt ändå. Humla var visserligen tjockn, men .... Bäddade ändå i
valprummet, men tyckte inte hon var så "het". Humla och jag sov var för sig,
men på fredagsmorgonen klockan halv sex hittade jag henne i "källarsoffan" med
en valp, torr och fin. Det hela började och vid halv 2-tiden fredag den 24 februari
föddes den 12:e valpen, en svartskimmel-tik. En sentillkommen förstärkning till
Vretstugans division 1 lag i allhunds-svenskan.

Klockan 17 kom en reserv till laget. En tik, men hon blev direkt utvisad
på livstid. Och det var nog bra det, för att som Humla vara lagledare och
tränare, räcker det med 12 valpar.

Humla är fantastisk! Lugn, säker och har självförtroende.

Film: 01, 02, 03, 04, 05, 06 och 07.

Fam. Scherman har varit här och sett sin valp födas. Han ska heta Rasken.
Gratulationer till oss alla!

Med anledning av den omtalade prinsessmagen kan Vretstugans
hemsida i dag visa både drottningens och prinsessans magar.

Humla har tappat aptiten och bäddar för fullt där hon kan. Något orolig
och flåsig, men det är knappast något att förvånas över. Hon är vidlyftig!

Vi gick på promis som vanligt och Humla pinnar på. Väl hemma är hon trött och
valparna trycker på, men jag ser inga rörelser, som jag gjort med tidigare dräktiga tikar.

Film: 01 och 02.

I kväll hade hade hon 37,2 grader och det är lågt. Kan hon verkligen föda så många
dagar innan beräknat? Säkert finns det dom som kan svara på det. I så fall, gör det!

I morgon, fredag, kommer presumtiva köpare för att se Humla och vi pratas vid och
tar en fika. Det är så jag önskar med mina valpköpare. Att träffas och komma överens.
Och att köparen tycker om att få en valp härifrån. Att alla berörda kan älska sin
nya kamrat. Absolut ingen postorderförsäljning.

Nu vill jag ha hjälp med namn på R eftersom det är en R-kull.

Humla är nu i 7:e veckan. Tjock, men glad och pigg.
Oavsett hur kallt det är far hon runt i snön som en utter.

Film: 01 och 02.

Humla ser ut som en mycket välgödd gris och lika glad som en med knorr. Jag vet inte om
 det är något fel, för så här fyllig borde hon inte vara fyra veckor före beräknad nedkomst.
Kan hon verkligen ha varit ute med någon före Arnold? Nej, det är inte rimligt. Eller!?

Det tog!!! Humla är dräktig! Hon, denna underbara, annorlunda hund, ska naturligtvis
klara det på sitt sätt! Att bli dräktig utan hängning ska nästan inte gå. Fast en del karlar
behöver inte ens få av sig kalsingarna och Jungfru Maria klarade det också. Så varför
ska inte Humla klara det?!

Nu är jag glad för det som är. På ultraljudet såg Vet. Marie fyra embryon och då räcker
det. Tänka sig att denna lilla fröken Humla ska bli mamma! Jag blir så himla glad!
Märks det?

Jag har gjort en parningsresa till Nord-Tyskland för att para Humla. Parningen gick inte
bra. "Den" slank ur vid varje försök. Humla ställde upp sig och tog emot, men som sagt,
"den" slank ur och hägningen blev inte som jag hade tänkt det. Nu kan det väl bli något
ändå, men en missräkning var det. Tre försöksdagar och sista morgonen sa´ Humla
ifrån: Att nu får du lägga av!

Min resa (ca 275 mil) kunde lyckligtvis undvika alla stormar och oväder, även om
färjan från Puttgarden till Rödby gungade och stötte väldigt. Helt snöfritt ända
upp till Järvsö, där Dagmar härjat ordentligt med stora fällda partier.

Fina Rastplatsen var snöfri och isen uppbruten på sjön.  Film 03.

Jag har bestämt mig! För att para min underbara lilla Hummel-Tussa. Hon är värd det, även
om rasklubben kan rasa. Det blir med en hane i Tyskland som vi träffade för ett år sedan,
Arnold v.d. Westmark. Ni som följer hemsidan vet redan en del om Humla och Arnold.

Nu blir det en intressant tid med Humla som tänkbar mor. Alla ni
som har tyckt om Humla, kan kanske få en valp efter henne nu.